Om boken: år / "Vi är både stokers och snickare..." Om det finns en plats som heter Strelka, så kallas människorna som bor på den platsen växlare eller synare. Och det var vad de kallade mig. Vad tittar du på, skönhet? Väntar du på att jag ska berätta hur jag byggde en stad på en natt? Ja, och kristallbron till själva staden Paris. Jävla, jävla... "vapnen skjuter från piren - skeppen får order att landa"... Herre, hur många sagor om mig, om min stad, som cirkulerar i hela Rus! Och att, enligt Guds moders vilja, på en natt uppstod en tom stad från jorden, stor och praktfullt utsmyckad, och att den flög i ett moln och på denna plats regnade ner hus och kyrkor... Det här är nonsens. , tjej. Vi själva, med dessa händer... Och med många fler, och skickligare, bättre än dessa - vi drog upp den ur marken, skulpterade den, reste den och höjde den. Människor gör platsen vacker. Mitt folk. Hur? Men i alla fall. Och god bön, och dåliga ord, och intelligens, och dumhet, och sorg med sorg och skratt med glädje... Det fanns mycket dumheter av alla de slag. Nuförtiden bakar vi städer som pajer. Och på den tiden... var allt för första gången. Kommer du ihåg din första gång? Titta, den har blivit rosa. Tänk nu på det - hundra män på en gång... Nåväl, bli inte förolämpad. Då... Jag hade också problem. Skratt - ända upp till hicka. Och vad som är roligt: ​​mina rädslor var för det mesta tomma, och mina förhoppningar blev alltmer falska. Planer, beräkningar... förgäves. Och här är staden Vsevolozhsk, stor och utsmyckad!